Enligt standarden
Dvärgväduren kommer från Holland. Upphovsmannen Adrian de Cock fick den upptagen i Holländsk standard 1964.
I Nordisk standard upptogs den 1972.
Danska: Dværg Vædder Norska: Dverg Vedder Finska: kääpiöluppa
I Nordisk standard upptogs den 1972.
Danska: Dværg Vædder Norska: Dverg Vedder Finska: kääpiöluppa
Viktskala
Se även: Allmänna bestämmelser
Ungdjur
För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng.
Vuxen
|
Poängskala
Vikt
Rasprägel och presentation Kroppsform Pälsens täthet Pälsens kvalitet Färg Teckning Färg och teckning Kondition, vård och sundhet Summa poäng |
A
färgade & vita 5 20 40 10 10 10 5 100 |
B
tecknade 5 20 20 10 10 10 20 5 100 |
C
avvikande hårstrukturer 5 20 20 20 20 10 5 100 |
Rasprägel och presentation
Se även: Allmänna bestämmelser
Öron
Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, vilka är beklädda med långa hår. Från öronknutorna hänger, sett från sidan, öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt. Sett framifrån, hänger öronen i en svag inåtvänd (konvex) båge. Öronen är rör/ormade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad sked/orm. Öronen är kraftiga och väl behårade. Längden mätt från spets till spets skall vara minst 22 cm och längst 30 cm. Öron längden skall harmoniera med kroppsstorleken.
Huvud
Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även här gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvudet är desto bättre är huvud/ormen.
Hals
Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter direkt på kroppen.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln och idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Små öronknutor. Tunna öron och dålig avrundning, felaktig öronställning. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.
Diskvalificerande fel
Stora avvikelser från rasprägeln. Periodvis upprättstående öron, ett eller båda. Kortare öron än 22 cm och längre än 30 cm. Hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.
Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, vilka är beklädda med långa hår. Från öronknutorna hänger, sett från sidan, öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt. Sett framifrån, hänger öronen i en svag inåtvänd (konvex) båge. Öronen är rör/ormade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad sked/orm. Öronen är kraftiga och väl behårade. Längden mätt från spets till spets skall vara minst 22 cm och längst 30 cm. Öron längden skall harmoniera med kroppsstorleken.
Huvud
Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även här gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvudet är desto bättre är huvud/ormen.
Hals
Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter direkt på kroppen.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln och idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Små öronknutor. Tunna öron och dålig avrundning, felaktig öronställning. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.
Diskvalificerande fel
Stora avvikelser från rasprägeln. Periodvis upprättstående öron, ett eller båda. Kortare öron än 22 cm och längre än 30 cm. Hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.
Kroppsform
Se även: Allmänna bestämmelser
En typisk Dvärgvädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak.
Bröst
Mycket brett och fast.
Rygg
Mycket bred och kraftig med god muskulatur.
Rygglinje
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.
Ben
Frambenen är mycket kraftiga, korta och raka samt åtskilda varvid kaninen får en låg kroppsställning, bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen är mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.
Lår
Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.
Svans
Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.
Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. O- eller X-ben.
Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.
Bröst
Mycket brett och fast.
Rygg
Mycket bred och kraftig med god muskulatur.
Rygglinje
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.
Ben
Frambenen är mycket kraftiga, korta och raka samt åtskilda varvid kaninen får en låg kroppsställning, bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen är mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.
Lår
Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.
Svans
Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.
Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. O- eller X-ben.
Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.
Päls
Allmänna bestämmelser, se sid 48 i Nordisk Kaninstandard.
Rasen är godkänd i hårstrukturen normalhårad, rex, satin och angora.
Hos normalhårade föredrages kort hårlängd. Idealet är 2,5 cm.
Hos normalhårade föredrages kort hårlängd. Idealet är 2,5 cm.
Färg
Allmänna bestämmelser, se sidan 54 i Nordisk Kaninstandard.
Rasen är godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärger.
Dvärgvädur vit finns i en rödögd (albino) och i en blåögd variant.
I hårstrukturen rex är rasen godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärg utom: viltröd (harfärgad), gulröd (Bourgogne) rävröd (New Zealand Red), ljusblå (Blå Beveren), gråblå (Egem), ljus gråblå (Gouwenaar),järngrå och mörkgrå.
Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg. Klofärg: enligt respektive pälsfärg.
I hårstrukturen angora är rasen godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärg utom: ljusblå, ljusgrå, rävröd och sallander. Färgade djur har på nospartiet, där hårlängdsanlaget är kort, motsvarande färg som normalhårsfärg. På ullbärande partier är färgen förtunnad till mycket ljusare toner, ju längrepäls desto ljusare färg.
Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg. Klofärg: enligt respektive pälsfärg.
Dvärgvädur vit finns i en rödögd (albino) och i en blåögd variant.
I hårstrukturen rex är rasen godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärg utom: viltröd (harfärgad), gulröd (Bourgogne) rävröd (New Zealand Red), ljusblå (Blå Beveren), gråblå (Egem), ljus gråblå (Gouwenaar),järngrå och mörkgrå.
Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg. Klofärg: enligt respektive pälsfärg.
I hårstrukturen angora är rasen godkänd i envar i denna standard beskriven pälsfärg utom: ljusblå, ljusgrå, rävröd och sallander. Färgade djur har på nospartiet, där hårlängdsanlaget är kort, motsvarande färg som normalhårsfärg. På ullbärande partier är färgen förtunnad till mycket ljusare toner, ju längrepäls desto ljusare färg.
Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg. Klofärg: enligt respektive pälsfärg.
Teckningar
Allmänna bestämmelser, se sid 74 i Nordisk Kaninstandard.
Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.
I hårstrukturen rex är rasen godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.
I hårstrukturen angora är rasen godkänd i teckningarna: hotot och rysk teckning.
I hårstrukturen rex är rasen godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.
I hårstrukturen angora är rasen godkänd i teckningarna: hotot och rysk teckning.
Kondition, vård och sundhet
Allmänna bestämmelser, se sid 46 i Nordisk Kaninstandard.
Färgbeskrivning
White
White är godkänd i grundfärgerna: svart, blå, brun, egern samt blå- och brun zobel. Teckningens färg är vit.
Huvudets teckning
Huvudet har teckningsfärgen i näsborrarnas rand, en ring omkring ögat samt längs käkarnas kant. Teckningen längs käkarnas kant fortsätter ända upp till nackkilen, så att huvudets nedre kant inramas av teckningsfärgen i en ring runt huvudet. Nackkilen har en blandning av grundfärgen och teckningsfärgen och blir därför inte så ren i färgen som den övriga teckningen. Nackkilens teckning fortsätter upp mellan öronen, sett framifrån ses teckningen som två färgade fläckar vid öronroten. Öronen är infattade med teckningsfärg och har ljudöppningarna i teckningsfärgen.
Kroppens teckning
Kroppen har teckningsfärgen på bröstet, buken, insidan av benen, undersidan av svansen samt som stickelhår på sidorna. Bröstets färg går direkt över i bukens. Buken skall vara fri från hår i grundfärgen. Längs sidorna och ca 2/3 av kroppens höjd sitter jämnt fördelade stickelhår i teckningsfärgen som skall räcka långt utöver de grundfärgade täckhåren. Ju fler och längre stickelhår desto bättre.
Huvudets teckning
Huvudet har teckningsfärgen i näsborrarnas rand, en ring omkring ögat samt längs käkarnas kant. Teckningen längs käkarnas kant fortsätter ända upp till nackkilen, så att huvudets nedre kant inramas av teckningsfärgen i en ring runt huvudet. Nackkilen har en blandning av grundfärgen och teckningsfärgen och blir därför inte så ren i färgen som den övriga teckningen. Nackkilens teckning fortsätter upp mellan öronen, sett framifrån ses teckningen som två färgade fläckar vid öronroten. Öronen är infattade med teckningsfärg och har ljudöppningarna i teckningsfärgen.
Kroppens teckning
Kroppen har teckningsfärgen på bröstet, buken, insidan av benen, undersidan av svansen samt som stickelhår på sidorna. Bröstets färg går direkt över i bukens. Buken skall vara fri från hår i grundfärgen. Längs sidorna och ca 2/3 av kroppens höjd sitter jämnt fördelade stickelhår i teckningsfärgen som skall räcka långt utöver de grundfärgade täckhåren. Ju fler och längre stickelhår desto bättre.